Kung i baren

Ja så går jag o nynnar för mig själv, den 25e smäller det, ungefär.

Nä men denna vecka är det ju lön, och det är nåt jag ser fram emot!

Förra veckan var jag så risig efter jobb att jag bara la mig när jag kom hem, i princip. En sån där jobbig förkylning som inte blir något, förutom svaghet o trötthet o taskig röst.
Det är jobbigt, rösten behöver jag så väl på arbetet.

Nåväl, kung i baren var det. Denna vecka är jag fortfarande matt, men laddad!
Nu märker man ju verkligen av dagsljuset, och har lite inspiration när man kommer hem.
Idag var jag som vanligt på loppisen efter jobbet. Jag hittade inte så mkt, men de har ju öppet även på lördagar, så jag är nöjd för dagen.

Jag hittade en i mitt tycke alldeles underbar gammal vägglampett, som ska få hänga över lilla bordet i sovrummet. Jag ska visa den när jag gjort i ordning den.
Så en fin vitlaserad kruka med hänklar, de passar så bra till lökväkter som man ju så gärna piggar upp sig med så här års.

Så till det riktiga fyndet. Petanque, eller Boule, är nåt jag gillar! Jag börjar bli ok på det. Vi spelar mkt på jobbet sommar o höst.

Ser ni, vad gulliga! De är ju typ bara 5-6 cm i diameter, och Lillen, typ som en ärta! Det ni ser på bilden, kostade 20 kronor. Komplett med mätlina o allt. Så fanns det ett till, där Lillen o mätgrejerna saknades, för 15 kronor.
Jag fick alltså 12 supergulliga klot för 35 spänn!

6 av dem ska jag ha ute som rostdekoration, men jag tror attt jag ska ha det kompletta till spel faktiskt. Att tjuvträna med. Väskan ska jag tvätta o ha till kameran!


När jag går ute i skogen så hittar jag de mest vidunderliga ting. Det finns övergivna gamla små hus som fallit sönder osv. En dag när jag varit ute en fem sex timmar på svamptur, så stötte jag på nåt så vackert!
Barn hade påbörjat en koja, och som barn gör, så hade de tagit saker de funnit i skogen. Samt en hel massa grejer som jag tror deras föräldrar inte känner till ;-)
Nåväl, jag kom ut ur en glänta, och såg ett makalöst draperi!
Barnen hade hittat en gammal säng, och tagit ur bottnen, som bestod av järngrejor, ni vet. Och de hade hängt upp det som ett draperi där i skogen. Det var så vackert! Solen skimrade på de rostiga delarna, resårer och zigzag mönstrade bitar. Jag bara gapade!
Men, som den förstående förälder som jag är, så tittade jag bara.
Men nu i somras, ett par år efter, så hämtade jag det. För det var övergivet och låg i en hög. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med det än. Men det ligger i en låda därute, och blir bara vackrare och vackrare. Jag tänker att det skulle vara fint att luktärtor slingrade in sig där...

Så, oj vad jag pratar. Nu ska jag fortsätta att läsa om vad ni haft för er! Obs att jag läser er, även om jag är tyst!

Jag återkommer! Kom ihåg, snart är det lön!

Kram