Heldag i skogen

Halloj!

Såhär på hösten har jag en magnet som är starkare än något annat, nämligen skogen!
Jag älskar att gå till skogs och jag går gärna ensam, för att inte missa alla intryck.
Visst är det kul med sällskap, men då har man (av sin natur) uppmärksamheten på den man går med, och ej på naturen, det du går i.
När jag går ensam så upplever jag både det ena och det andra. Ibland blir jag livrädd o fylld av olust, pga kadaver, ormar eller annat. Men oftast så är det som att gå inne i en stor bubbla, eller lunga. Man får ha koll omkring sig, och visa respekt. Ja jag tycker det är så härligt att vandra omkring inne i skogen, en sällsam upplevelse.
Idag var jag ute på svamptur. Jag är en riktig svampnörd, och hade planer på att bli svampkonsulent, via en universitetsutbildning.
Det föll sig inte så, men man vet aldrig, kanske en annan dag.

Svamp har jag, i massor. I frysen o i torkad form. Sen finns alltid färsk svamp i kylen så här års. Men det finns ju mer svamp än vad mitt lilla hushåll behöver, och hittar man så plockar man ju, visst?
Jag älskar att plocka svamp. Som tur är så finns det folk också, som tacksamt tar emot svamp.
Jag har turen att ha Birgitta nära mig. De flyttade hit till mitt område för ett par år sedan. Birgitta är min äldste sons första dagmamma, och hon är pensionär idag. Hon är ett perfekt offer att ge svampgåvor!
Jag gillar min Birgitta, och jag gillar att hon blir glad och överraskad när jag kommer med svamp. Jag har inga egna äldre att pyssla med så hon är perfekt. Främst för att hon var en så bra dagmamma åt min son. Sen för att hon lärde mig att sticka o virka snyggt. Handarbete är vad Birgitta jobbar mest med. Hon har stickcafè för pensionärer och hon stickar och säljer sina alster på handarbetsloppisar och marknader.  Jätteduktig verkligen!

Dessa makalösa kom hon till mig med, när jag lämnat svamp till henne!
Hon är av den stammen som tycker att när man får så måste man ge.
Jag tog emot dem, mest som ersättning för de sjalar jag virkat åt henne.
Men jag hde gärna betalt för de här superfina sockorna.
Idag var de inte hemma när jag kom, så jag lämnade svampen vid dörren.
De var på bygdegården och sålde handarbeten.
Men Birgitta ringde såklart och tackade, senare och sa att hon måste ge mig något.
Fast, Birgitta du har redan gett mig o min familj så mycket, kan du bara ta emot?
Jag längtar till när golven blir kalla och jag kan sätta på mig dessa fina sockor!!

Ha en fin söndagkväll vänner.

Kram
Marie1